Hej Bloggen.
Nu när ni fått lite fakta tänkte vi gå in på lite mer konkreta grejer. Jag fick detta svar på mejlen från en kompis som var med under denna sommarkväll som verkade vara riktigt awesome.
Här är hans historia:
"Vi ville festa, och det finns ju inget bättre ställe att festa på än i en lägenhet där man kan förstöra saker utan att den som bor där blir förband. DÅ tänkte jag: "Stoffe har ju inga värdesaker i sin lägenhet". Men en annan kompis sa då: "Men fan, inte festa med Stoffe". Men jag och de andra lyckades övertala honom om att festa loss ordentligt i en lägenhet är värt det även om en riktig retard bor där. Vi gick dit runt 18. Det var inte en jävel där mer än Stoffe. Men han har ju inga vänner, så inte så jävla underligt att inga var där. Stoffe räknas ju inte. Och skulle några vara där skulle de inte räknas, då de är vänner med Stoffe. Något vi inte tänkte på innan som sagt. Men vi alla tog iaf upp våra mobiler och började smsa massa folk. Till slut var vi typ 5 killar och 3 tjejer där. Stoffe log hela kvällen,. Han trodde han hade kompisar och det var tjejer i hans lägenhet för första gången någonsin. Festen höll på länge. Fram till 22-tiden. Det skrattades, mest åt Stoffe, det gräts, mest åt Stoffes patetiska beteende, och det slogs, alla på Stoffe. Stoffe puttade på en kille, som blev förbannad och puttade tillbaka han så han ramlade av stolen, bakåt. Alla skrattade utan Stoffe som låtsades som att ingenting hade hänt eller att han inte hade ont. Allt hamnade på film. Stoffe gick på toan sen länge och när han kom ut såg man att han hade gråtit en skvett av slaget. Men KVÄLLENS HÖJDPUNKT skulle hända sen. Stofffe blev arg för ingen pratade med han, så han började slå på sin dator. Stoffe är ju inte speciellt stark, så datorn kan ju omöjligt gå sönder. Men Stoffe trodde detta och började tjuta. Vi pallade inte med han, sa att det var en kabel som lossnat och gick medan han satt inne i köket och grät. Killens enda sysselsättning var nu trasig och det enda han skulle kunna göra nu var att ta promenader och ta på hans lilla Peter Niklas. I alla fall gick vi. Tjejerna ville vara lite trevliga och sa att de blev rädda, en ursäkt för att komma därifrån utan att säga att hans beteende var patetiskt. Det var dock någon idiot som stannade, tröstade Stoffe och fick han att hänga med till stan. På hemvägen sen så hade Stoffe ytterligare en blöt utekväll på nacken utan något ligg eller hångel, inte ens något pussande eller ens någon blik från någon tjej. Sanningen är att faktiskt ingen tjej ens pratade med han på stan. Men på hemvägen iaf så började han lägga sig mitt på vägen och ville dö. Alla förstod han, med tanken på hans patetiska liv. Men när folk började gå kände han sig ensam och började springa ifatt och insåg att han inte fick någon uppmärksamhet."
Säger bara en sak om den kvällen. Patetiskt, Stoffe. Patetiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar